Denne er til deg, Lena

Natt til fredag døde ei jeg var glad i og satte svært høyt. Hun kjempet en tapper kamp mot den forferdelige kreftsykdommen, men døde så alt for tidlig. Lena ble bare 29 år, og igjen sitter familie og venner med et enormt tomrom. Tomrom etter en mamma, en kjæreste, en søster, en datter. Lena, du har vært i tankene mine konstant siden du fikk diagnosen i januar, og jeg greier bare ikke å fatte at du er borte. Det gikk jo så fort, og det var ikke sånn det skulle gå...

Jeg har ikke greid å høre på sangen din før nå, men i kveld la jeg linken til i samlinga mi her på bloggen. Det er en vakker sang, og når man hører teksten og tenker på din historie er det veldig vanskelig å holde tårene tilbake.

Lena har lært meg at det er viktig å sette spor etter seg i livet. Man skal ikke leve og "ha det halvbra". Man skal leve livet til det fulle, og man skal nyte det. Man skal være glad i andre mennesker, og man skal vise at man er det.

Sov godt, kjære Lena. Jeg savner deg.

http://www.youtube.com/watch?v=y765gdd3rEc

Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv